När Jorja Smiths efterlängtade debutalbum släpptes i juni var det med nästintill orimliga förväntningar jag tryckte på play-knappen för första gången. Singlarna och hennes olika musikaliska samarbeten som lett fram till ”Lost and Found” hade gett löften om att en ny, stor sångerska var på väg att slå igenom. Men förväntningarna infriades tyvärr inte. Rösten var såklart klanderfri och texterna insiktsfulla, men soundmässigt var det lite för mycket av samma vara i låt efter låt. Så när hon på torsdagseftermiddagen klev upp på Way Out Wests Linné-scen var det med blandade förhoppningar. I de inledande låtarna höll Jorja sig nära mikrofonstativet och kändes aningen avvaktande. Risk för en ljummen konsert? Nix. Det dröjde sedan inte länge förrän hon och live-bandet verkligen växlade upp och fick huvuden att nicka taktfast.
21-åringen från Storbritannien har redan låtar som publiken kommer tvinga henne att spela i decennier framöver. ”Teenage Fantasy” är klass rakt igenom och när hon går över i sitt mer hackiga flow, som i ”Lifeboats (freestyle)” och ”Blue Lights”, är det omöjligt att inte ta in varje ord.
Förra året var Frank Ocean ett av de stora dragplåstren på Way Out Wests startuppställning. I år får vi nöja oss med Jorja Smiths suveränt svängiga version av hans ”Lost”. Verkligen inget dåligt substitut och det kändes nästan som att hennes framförande av den var som en mini-version av hela spelningen. Hon inledde sittandes innan hon gradvis bestämde sig för att utnyttja mer och mer av scenen. Intensiteten bara stegrade och stegrade.
Det går att argumentera för att de bästa Way Out West-konserterna äger rum inne i tältet vid Linné-scenen och när vi summerar festivalen kan det mycket väl vara så att Jorja Smiths första spelning på svensk mark kammar hem en topplacering. Om något år kanske hon är tillbaka på line-upen, men då är det garanterat på en av de större scenerna. Jorja Smith står för tidlös musik och kommer vara relevant lång tid framöver.
Text: Erik Malmqvist
Foto: Hilda Arneback